Ny praxis från EU-domstolen gällande bemanningsdirektivet – hur påverkar domen tolkningen av uthyrningslagen?

NORMA har tidigare skrivit om hur den nya uthyrningslagen kan påverka konsultbranschen. Du kan läsa inlägget här.

En central fråga sedan uthyrningslagen trädde i kraft har varit huruvida den även omfattar företag som bedriver konsultverksamhet, snarare än traditionell bemanningsverksamhet. Genom dom C-441/23 (den 24 oktober 2024) har EU-domstolen klargjort centrala aspekter gällande vad som krävs för att en verksamhet ska klassificeras som bemanning och därmed omfattas av uthyrningslagens tillämpningsområde.

Vad innebär 12 a § i uthyrningslagen?

Paragraf 12 a i lagen om uthyrning av arbetstagare innebär att företag inte får hyra in arbetskraft under längre perioder utan att uppfylla vissa krav, såsom att under vissa omständigheter erbjuda den inhyrda arbetstagaren en anställning.

Lagen är tillämplig på ”arbetstagare som är anställda av bemanningsföretag i syfte att hyras ut till kundföretag för arbete under kundföretagets kontroll och ledning”.

Denna formulering lett till diskussioner angående vilka typer av företag lagen omfattar och om även konsultföretag kan räknas som bemanningsföretag, särskilt om deras anställda utför arbete under kundföretagets ledning.

EU-domstolens syn på bemanningsdirektivets tillämpningsområde

I dom C-441/23 förtydligar EU-domstolen viktiga aspekter av bemanningsdirektivets tillämpning, vilket påverkar tolkningen av den svenska uthyrningslagen som bygger på direktivet. Domstolens praxis är därmed vägledande för hur nationella domstolar bör tolka lagen.

EU-domstolen fastslår att ett företag måste ha som verksamhet, åtminstone delvis, att hyra ut arbetskraft till kundföretag för att omfattas av bemanningsdirektivet. Det innebär att arbetsgivaren ska ha anställda som hyrs ut till kundföretag som en resurs under kundens kontroll. Konsultföretag, vars huvudsakliga syfte ofta är att leverera specifika tjänster snarare än att tillhandahålla personal, faller därmed som utgångspunkt utanför definitionen av bemanningsföretag.

Domstolen lyfter också vikten av vem som utövar arbetsledningen. Som huvudregel betraktas det som bemanning om kundföretaget ålägger arbetstagaren att utföra arbete, bestämmer hur arbetet ska utföras och kräver att arbetet utförs enligt företagets instruktioner och interna regler. Det krävs också att det är kundföretaget som kontrollerar sättet som arbetstagaren utför arbetsuppgifterna på. Därmed omfattas konsulter som utgångspunkt inte heller enligt denna bedömning, eftersom det ofta är någon form av specialistkompetens om tillhandahålls genom konsulten och eftersom konsulten ofta arbetsleder sig själv till stor del. Kundföretaget meddelar snarare vilket resultat som ska uppnås.

Slutsats: Smalare tillämpning än väntat

Domen i mål C-441/23 visar att uthyrningslagens tillämpningsområde är snävare än många tidigare har trott. Domen klargör att konsultföretag i många fall inte omfattas av uthyrningslagens tillämpningsområde, eftersom konsultföretag i första hand levererar en tjänst snarare än tillhandahåller personal för kundens löpande behov. Domen bidrar därmed till ökad tydlighet för företag inom konsultbranschen.