Nya upphandlingsregler den 1 juli 2025

Nu var det dags igen, nya regler ska införas på upphandlingsområdet. Regeringen har beslutat om en proposition där det föreslås förändringar i reglerna om överprövning och skadestånd när en upphandlande organisation tillämpar EU-rättsliga bestämmelser om upphandling på ett felaktigt sätt. Förslaget på lagändring föreslås att börja gälla från och med den 1 juli 2025.

Kort bakgrund

Som de allra flesta känner till finns det primärt fyra upphandlingslagar i Sverige; LOU, LUF, LUFS och LUK. På senare tid, även om det har varit så länge, har offentlig upphandling uppmärksammats som ett bra verktyg för att driva politiska syften och att uppnå samhällsnyttiga målsättningar. En effekt av detta är att det under senare år har införts flera EU-förordningar som berör offentlig upphandling. En EU-förordning är direkt tillämplig i alla medlemsstater. När en EU-förordning införs och börjar att gälla medför det omedelbara rättigheter och skyldigheter som har företräde framför nationell lagstiftning.

Regeringens förslag på ändringar i upphandlingslagarna

Som bekant utgör rättsmedlen att en leverantör kan ansöka om överprövning enligt upphandlingslagstiftningen. Det finns även en rätt till skadestånd för leverantör om upphandlande organisation har brutit mot upphandlingsreglerna. Enligt nu gällande regler kan förvaltningsdomstol besluta att en upphandling t.ex. ska göras om eller rättas och allmän domstol kan döma ut skadestånd. I korthet kan detta göras om/när en upphandlande organisation har överträtt någon av upphandlingslagarnas bestämmelser.

I propositionen föreslås nu att det ska tydliggöras att rätten till överprövning och skadestånd inte bara omfattar överträdelser av de svenska upphandlingslagarna utan också i de fall en upphandlande organisation överträder eller felaktigt tillämpar EU-rättsliga bestämmelser om upphandling.

Förändringarna innebär helt enkelt att det, i befintliga bestämmelser om överprövning och skadestånd, tillförs följande hänvisning till EU-rättsliga bestämmelser: ”eller någon unionsrättslig bestämmelse om upphandling”.

I korthet föreslås de nya reglerna således att vara utformade enligt följande:

• Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon bestämmelse i denna lag eller någon unionsrättslig bestämmelse om upphandlingoch detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
• En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag eller unionsrättsliga bestämmelser om upphandling ska ersätta den skada som därigenom har uppkommit för en leverantör.

Kommentar

Syftet med lagändringarna är att anpassa nationell lagstiftning till EU-rättsliga bestämmelser om upphandling.

Det finns vissa bekanta EU-rättsliga regler redan idag, t.ex. IPI-förordningen och FSR-förordningen. Det finns emellertid många fler rättsakter från EU som innehåller bestämmelser om upphandling. Det pågår också arbete med att upprätta ytterligare rättsakter i EU. Detta innebär att effekten och konsekvenserna av lagförslagen är svåra att överblicka. Denna uppfattning förstärks av det faktum att begreppet som används också är ”unionsrättsliga bestämmelser om upphandling”; det innebär som utgångspunkt att hela EU:s kartotek av förordningar sätts i spel.

I propositionen görs dock vissa uttalanden som begränsar detta. Begreppet ”unionsrättsliga bestämmelser om upphandling” ska, enligt propositionen, förstås som bestämmelser om offentlig upphandling som förekommer i EU-förordningar och som gäller för upphandlingar. T.ex. kan det handla om skyldighet att i vissa fall utesluta en leverantör från en upphandling eller att påföra prispåslag eller liknande. I vissa fall kan det även handla om förbud mot tilldelning eller fullgörande av avtal. Vidare skulle det även kunna handla om skyldighet att ställa visst krav m.m.

Regeringens bedömning är att de nya reglerna i huvudsak inte ska medföra några direkta konsekvenser för upphandlande myndigheter, bl.a. eftersom EU-förordningar redan idag är direkt tillämpliga och att reglerna därför enbart utför förtydliganden och inga nya skyldigheter.

Beträffande farhågan om att reglerna ska leda till ökat antal överprövningar och ytterligare skadestånd framförs att syftet med lagändringarna är att öka upphandlande myndigheters efterlevnad av unionsrättsliga bestämmelser om upphandling. En ökning av antalet domstolsprocesser förväntas därtill avta med tiden.

Som redovisats ovan är innebörden av de föreslagna förändringarna att varje relevant, såväl nuvarande som kommande, EU-förordningar kommer att kunna ligga till grund för överprövning och skadeståndsrättslig talan. Det händer alltid mycket på upphandlingsområdet, och just nu särskilt inom EU; offentlig upphandling tenderar att användas som verktyg för att uppå viktiga målsättningar bl.a. eftersom det rör sig om en stor ekonomisk marknad. Det kan därför förväntas bli utmanande för upphandlande organisationer att vid var tid hålla sig a jour med samtliga gällande regler.

För leverantörer medför regeländringarna att möjligheterna och spelplanen för överprövning/skadestånd förändras och att tillgången till rättsmedel förbättras; i ljuset av bl.a. senare års praxis och lagändringar ser jag i grunden det som något positivt.

Sammanfattningsvis går det inte att komma ifrån att det finns viss osäkerhet kring vilken effekter de nya reglerna kommer att få och om det medför några tydliga konsekvenser. Det återstår helt enkelt att se, och är i slutändan upp till rättstillämpningen. Det är troligt att det kommer aktualiseras vissa svårigheter och gränsdragningar vid tillämpningen och tolkningen av nuvarande/kommande EU-förordningar i förhållande till de svenska upphandlingslagarna. Helt klart är dock att de upphandlande organisationerna behöver säkerställa kunskap och medvetenhet kring EU-förordningar om upphandling, såväl de rättsakter som gäller nu men även löpande framöver.

Vill ni veta mer, tveka inte att höra av er!