För de som är verksamma inom upphandlingsområdet, dvs. både upphandlande myndigheter och leverantörer, är det därför viktigt att känna till att:
- Det numera är förbjudet att fullgöra ingångna offentliga kontrakt med ryska företag;
- Förbudet innebär att upphandlande myndighet/enhet inte får fullgöra några av sina avtalsförpliktelser mot de leverantörer som omfattas av sanktionerna;
- Leverantören bör löpande ha god insyn i och kännedom om sina leveranskedjor.
EU:s sanktioner i korthet
Som redovisats inledningsvis är det förbjudet för det allmänna att ingå och/eller att fullgöra redan ingångna offentliga kontrakt. Förbudet att ingå eller fullgöra offentliga kontrakt gäller i förhållande till leverantörer som i någon form omfattas av sanktionerna enligt följande.
- 1. Ryska medborgare
- 2. Fysiska och juridiska personer, enheter eller organ som är etablerade i Ryssland
- 3. Juridiska personer som till mer än 50 procent direkt eller indirekt ägs av en enhet som avses i punkt 1-2,
- 4. Fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som agerar för eller på uppdrag av någon i punkterna 1-3.
Förbudet omfattar även underleverantörer och andra aktörer – vars kapacitet har utnyttjats i upphandlingen – om sådan aktör står för mer än 10 procent av kontraktsvärdet. Förbuden aktualiseras sannolikt oavsett var i leverantörskedjan en sådan aktör befinner sig. Med andra ord finns det ingen begränsning i att aktören måste stå i ett direkt avtalsförhållande med anbudsgivaren eller avtalsparten till den upphandlande organisationen; i stället är det aktörens betydelse för fullgörandet av kontraktet som är av intresse för bedömningen.
Utöver förbudet att ingå och/eller fullgöra offentliga kontrakt är det även förbjudet att köpa, importera och transportera vissa varor och tjänster från Ryssland och Belarus. Det är även förbjudet att göra betalningar till någon av de aktörer som omfattas av sanktionerna.
Vad kan sanktionerna få för betydelse?
EU-sanktionerna riktar sig primärt mot det allmänna och således den upphandlande myndigheten/enheten, men har av förklarliga skäl även betydelse för de leverantörer som deltar i offentliga upphandlingar eller är part i offentliga kontrakt.
Innebörden av att offentliga kontrakt inte längre får fullgöras är att myndigheten/enheten inte får fullgöra några av sina avtalsförpliktelser mot de leverantörer som omfattas av sanktionerna. Det råder viss osäkerhet om ett offentligt kontrakt som inte får fullgöras också måste sägas upp av myndigheten/enheten. Något som talar emot detta är att en leverantör i vissa fall kan ha rätt att byta ut en underleverantör (om det är orsaken till att sanktionsförordningen aktualiseras). Något direkt stöd för att kontraktet ska sägas upp är dessutom svårt att utläsa av sanktionsförordningen; det kan däremot ifrågasättas om detta har någon faktiskt betydelse eftersom det offentliga kontraktet ändå inte får fullgöras. Det kan faktiskt vara så – om avtalet pausas, eller fryses, i stället för att sägas upp kan den leverantör som är part i avtalet alltjämt behålla affären och återuppta fullgörandet om den situation som träffas av sanktionerna upphör. Om avtalet sägs upp går leverantören däremot för all framtid miste om det offentliga kontraktet. Myndigheten/enheten kan dessutom var nöjd med leverantören och det finns därför risk att ingripanden kan leda till skada och negativa konsekvenser i onödan.
Vidare kan noteras att leverantören inte har någon möjlighet att riktiga t.ex. skadeståndskrav mot en myndighet/enhet som vidtar åtgärder med stöd i sanktionsförordningarna. Det innebär att om en myndighet/enhet avstår från att fullgöra ett offentligt kontrakt när förutsättningarna är uppfyllda enligt ovan, så är det förbjudet att bevilja den förfördelade leverantören skadestånd eller annan kompensation.
Vad bör man som leverantör tänka på?
Även om sanktionerna i första hand riktar sig mot den upphandlande myndigheten/enheten bör leverantörer inte helt luta sig tillbaka.
Sedan den 9 april 2022 har det varit förbjudet att ingå offentliga kontrakt med ryska företag och idag, den 11 oktober 2022, börjar nästa steg i sanktionerna att gälla. För de som är verksamma inom upphandlingsområdet, dvs. både upphandlande myndigheter och leverantörer, är det därför viktigt att känna till att:
- Det numera är förbjudet att fullgöra ingångna offentliga kontrakt med ryska företag;
- Förbudet innebär att upphandlande myndighet/enhet inte får fullgöra några av sina avtalsförpliktelser mot de leverantörer som omfattas av sanktionerna;
- Leverantören bör löpande ha god insyn i och kännedom om sina leveranskedjor.
Konsekvenserna av att förlora ett offentligt kontrakt på grund av att det inte får fullgöras med stöd av EU:s sanktioner kan innebära förluster som det inte går att få kompensation för. Det är dock viktigt att notera att myndigheten/enheten inte får avstå från att fullgöra förpliktelser i offentliga kontrakt med stöd av sanktionerna om förpliktelserna uppstått innan den 11 oktober 2022. På motsvarande sätt är det inte förbjudet att utge skadestånd eller annan kompensation för åtgärder som vidtagits före denna tidpunkt.
I och med att kraven på upphandlande myndigheter/enheter nu utökas från förbud att ingå kontrakt med leverantörer som omfattas av sanktionerna till att även innebära att sådana kontrakt som ingåtts tidigare inte längre får fullgöras kan det dessutom antas att det allmänna kommer att initiera en högre grad av kontroll. Det är troligt att uppföljningen av ingångna kontrakt kommer att bli mer omfattande och frekvent eftersom myndigheten/enheten inte vill bryta mot sanktionerna. För att undvika risken att offentliga kontrakt inte får fullgöras är det därför viktigt att man som leverantör löpande har god insyn i och kännedom om dess leveranskedjor. Eftersom EU:s sanktioner omfattar samtliga underleverantörer, oavsett led, gäller detta även i förhållande till underleverantörers eventuella samarbetspartners.
Vil ni veta mer eller ha hjälp med bedömningar som rör EU:s sanktioner avseende offentliga kontrakt, tveka inte att höra av er.
